birgittar.blogg.se

Efter ett långt uppehåll i blogg-skrivandet å mycket jobb så har ja funderat lite på livets gång.

Mina högtider från det ja va liten är bara ett töcken, kommer inte ihåg så mycket. varför? vet inte! kanske för att vi inte firade så mycket, inget speciellt som etsade sig fast i mitt minne el för att ja kanske inte brydde mej så mycket!!!

Ida tycker ja att det är speciellt viktigt att följa traditioner, skapa egna å bara göra det som är roligt!!!

mycket god mat som görs iordning i förväg likaså fikabröd, stjärnor å änglar som sätts upp i varje fönster, ljus å tomtar, julklappar som slås in i vackra papper med fina snören och rosetter, rim som skrivs, julkort som fixas å skickas till nära och kära.................å dessa jul-ledigheter som tillbringas tillsammans med vår familj...........mmmm det är de bästa ja vet. Att få va tillsammans, se ögon som glittrar inför varje julklapp som öppnas, skratten å den goda maten!!! Då är ja lycklig och tacksam över att få va med min kära underbara familj!!!!!

Firades inget speciellt när ja va liten, iallfall inte va ja kommer ihåg.............nån raket kanske pappa tände, tolvslaget såg man på tv ifall man orkade vara vaken............nä inget speciellt..............

senaste åren har vi varit i Arvidsjaur å ätit gott med familjen å goa vänner, ätit gott, skjutit raketer å förundras över hur mycket pengar man egentligen bara bränner upp på raketer å ljuslyktor som man skickar upp i luften!!!! är det ett tecken på att man håller på va gammal eller? nåja mysigt är det i alla fall!!!

när ja va liten var det ingen speciellt firande annat än man va ledig från skolan å åkte skidor el skridskor på sjön, nån kom kanske å hälsade på men ingen ja kommer ihåg.

nu har vi skapat egna traditioner som att min kusin från Umeå å hennes familj kommer upp å bor hos oss under ledigheten. Och det har på gått i många år sedan våra barn var små. Vi är ute varje dag med skotrarna i snö, sol och ibland till å med blötsnö. Det har varit helt underbart. bästa tiden på hela året!!!!!

Inget när ja va liten förruton att man körde ihop en massa ris å annat brännbart gjorde en majbrasa, mina kusiner kom å vi grilla korv å när vi var stor nog fick skjuta raketer å smällare.

Här har vi sedan många år tillbaka tillbringat på scen i Abborrträsk med gruppen Bushbejbs, mycket jobb men himla så kul vi haft! att stå på scen å kliva in i en annan roll, få folk å skratta å sedan belönas med en jätte-applåd är en härlig berusning som vi lever länge på.

När man va liten packades ryggsäcken å vi åkte oftast iväg till nån älv för att fiska, koka kaffe å grilla korv. Man var ute nästan fram till midnatt å man lekte bland stenar å vatten. ibland fick man sej ett ofrivilligt dopp när man klev fel å hamna i älven.

Idag åker vi ut till nån tjärn å fiskar, äter gott, njuter av att inte myggen kommit å att kvällen/natten aldrig blir mörk utan det är ljus dygnet om. oftast är vi bara familjen men ibland följer också några vänner med.

 

När ja ser tillbaka på dessa högtider eller va man ska kalla det, så har vi skapat en egen tradition med lugn å harmoni med vår egen lilla familj, vänner å bekanta.

Jag fullkomligen älskar vintern bäst där vi tillsammans med ungarna på var sin skoter drar iväg på nån tur, hur ska ja skriva så ni förstår känslan.................att se ens barn hantera skotern i snön, vattnet, höga berg å djupa dalar å trånga passager i skogen är en fröjd för mej. Jag bara njuter till fullo!!!!!

önskar man kunde fånga dessa ögonblick å stoppa ner dom i en burk å ta fram dom då och då när man mår som sämst.

nä nu har man skrivit av sej lite å missat en del men det få komma sen.........inga bilder........nåja ...........

ha en bra dag för de ska ja ha!!!

hej å hå!!!!!

 

här är ja................ lite tid finns el rättare sagt nu tar ja mej tid!!

Mkt har hänt sen sist .....mitt nya jobb är fantastiskt, spännande, givande å framförallt ja känner mej "behövd" de blir inte tyst när ja kommer in i rummet intill, alla pratar med alla, inget smygande el viskande, nä det är roligt att komma till jobbet och när man ska åka hem för dagen längtar man redan till nästa......de är väl så de ska va eller hur?

Farsdag har passerat å ja har ingen pappa att fira, det känns lite konstigt, men som vanligt är ja rätt ofta till hans grav å tänder ljus å pratar lite och då känns de bättre.

min älskade man å mina barns pappa firades inte speciellt mkt annat än en tårta å de va riktigt gott å man behöver inte göra nått jättekalas men i allafall lite uppskattning kan ja tycka är på sin plats. Kanske lite gammelmodigt men de är min åsikt!

 

Ja gjorde portions-smörgåstårta å tog med till voutner för att fira svärfar å de är alltid uppskattat att komma med lite gott till svärföräldrarna. Mauritz som han heter fick även lite smått och gott å bland annat två trisslotter å vi önskade att han åtminstone få en lite större vinst, men de blev bara 60:-..........asch! bättre lycka nästa gång!!

nä nu är de dags att börja röra sej lite, kroppen vill inte va med idag, men hjärnan vill å de uppstår lite komplikationer om vem som ska bestämma.........nåja de är bara ta itu med kampen..... ha en bra dag allihopa för de ska minsann ja ha!!!!  ♥

så har hela sommarn gått..........varmt i maj, kallt å regnigt juni, juli å augusti.......visst var de några dar som var varma men kanske inte lika många som vi behövt för att ladda batterierna inför vinters mörka, kalla tid. Fast ja lider inte av kyla å mörkret utan tycker att de är ganska härligt.
Nu är de snart jakttider å de är rätt skönt, vi är klar med alla jägarexamens uppskjutningar, trapbanan stängde vi igår efter klubbmästerskapet, nu börjar jakttiden för oss fågeljägare å de ska bli himla kul trots att de inte finns så mycket fågel i skogen som vi hoppats. Men äsch va gör det!!! de är sån härlig avkoppling att gå i skogen med hundarna å bössan, kaffeväskan å min underbara man!!! ja vi jagar inte så mycke tillsammans utan har varsin hund å träffas för att fika nånstans i skogen efter ett par timmars jakt!!!! härligt!!!!!
Ska försöka lägga in lite bilder senare när ja får tid för ida så pirrar de lite extra i magen.........för ja börjar mitt nya jobb ida!!!! tattata!!!!
de ska bli så himla kul, de var så länge sedan man hade de där pirret i magen inför nått man inte gjort förrut!!!! ska skriva lite mer om de sedan..............å sen ska ja skriva lite mer om mina funderingar om livet, va som har hänt, hur de kunnat gå så här å va som förväntas av mej den här tiden framöver...... min karriär som varit å va ja har för drömmar kvar???? mycke bli de å rymms de i en blogg????

är ja på gång igen............de har hänt mycke sen sist!!!! ska fundera lite på va ja ska skriva om.............de är så mycke att berätta, så mycke att förklara, så mycke som ja inte ens vill skriva om............ ska fundera som sagt..........

nu skriver ja igen, känner att ja måste få ur några saker till angående sista åren. kanske har ja skrivit om de i omgångar men måste bara skriva lite till.........

 

jodå sista året me pappa var frukansvärt jobbigt, och nu förstår ja att inte bara mamma var totalt slut utan ja åxå!

Var ständigt på vakt, hade alltid på mobilen var än vi var och den låg alltid brevid oss på sängbordet.

Mamma kunde ringde å gråta av trötthet över att hon inte orkade längre, att pappa inte åt nått, att han inte sov, att han slutat dricka vätska el ta sin medicin, att hon inte ens kunde gå ut till vedhuset å hämta ved/hämta posten osv.

Pappa ville alltid ha henne nära trots att han bara skällde på henne om allt som var fel, allt tjat om mat, medicin, vädret å att det var hon som gjorde att han skulle förlora körkortet...........det fanns alltid tusen saker att va arg över.

lukten av nytvättade kläder, bakning, matlagning, parfymer, tvål ja men allt så kunde han börja kippa efter luft. Fast ja tror de var mestadels huvudet som spelade ett spratt. Han letade efter uppmärksamhet ibland kunde ja känna visst hela han liv handlade om honom och ingen annan! mamma fick ta mycke psykisk "tortyr" eftersom hon jobbade som sjutton för att han inte skull bli arg, fattar inte att hon stack därifrån tidigare. Lite hårt sagt kanske men de kändes så! som en annan person sa att mamma spelade "martyr" ville att man skulle tycka synd om henne, fast det kan ja inte hellre tycka. Hon valde att vara kvar där i skattis, de var hennes val å då spelade inte nån roll va nån anna tyckte. Jobbigt javisst!

 

Mamma kunde ringa när som helst på dygnet över nått, man var alltid på helspänn, man ryckte alltid till när signalen röt till, när man såg ambulansen tänkte man "jaha nu far pappa iväg igen"......alltid redo att släppa allt man höll på med å köra me ilfart till skattis.

Pappa tappade ofta balansen å ramlade ofta, tillslut hade inte mamma några krafter kvar att slita upp honom så då ringde hon. från början var det svårt att få upp honom men tillslut fick man till snitsen å det gick lättare.

Han vägde ju inte så mycke men att lyfta upp en lealös potatis säck var svårt, man fick liksom inget grepp å ville absolut inte hålla för hårt i armarna eftersom han var ju så mager å så fort man rörde honom fick han blåmärken.

Alla turer till akuten i arvidsjaur, pite, sunderbyn var nått som man tillslut gruvade sig för, skulle han fixa att åka bil, jo för skicka dom med buss var inte att tänka på. Mamma var dö-nervös att han inte skulle kunna andas pga alla lukter, vilket ja nu i efterhand kan förstå att de var en trygghet om nån av oss syskon kunde skjutsa dom.

Ja å min bror turades om som gått de gick, å visst de "var"  jobbigt!     mest psykiskt!

 

Jodå man var på helspänn, ja fick hjärtflimmer, svårt att springa eller promenera utan att det gjorde så ont i bröstet att man trodde "nu blir de en hjärtattack". Man sov dåligt om inte alls ibland, värken var outhärdlig men lyckades att klara mej utan morfinsprutor utan däcka av utmattning istället.

försökte att jobba på som vanligt på vuxenskolan, jägarexamen, trapbanan å familjen fick ta all skit när ja inte orkade, speciellt då Hasse. Att han stod ut me mej är ett under, ja var inte trevlig!!!!! men tack å lov så stod han där som en klippa, trösta, jobba å hjälpte till i skatträsk så gott han kunde.

Va skulle ja ha gjort utan honom!!!!

Kan inte med ord beskriva hur mycket ja ÄLSKAR denne man Hans ove gunnar Renberg!!!!

 

 

Det här var min lyckligaste dag i mitt liv förrutom när våra älskade barn föddes förståss.

Mina underbara ungar!!!!!

Kajsa å Kim!!!!

å va ja ÄLSKAR  er åxå!!!!!

 

 

 

 

 

 

 

Idag för ett år sedan fick ja det samtalet man väntat på länge, trodde att man var förberedd...........men nädå inte alls.

sönda morron den 19 feb 2012 ringde telefon kl 06.18.................ja sov för ovanlighetens skull lite halvdåligt men ändå.

Hasse var i fjällen å ja var ensam hemma, vilket inte va de ultimata utgångsläget för ett sånt samtal men ........ det gick!

Lungt å sansat tog ja emot beskedet, klev upp, släppte ut hundarna, gjorde upp eld i pannan, koka kaffe, gick på toa, tog i hundarna å kaffe kokade.............allt gick i ultra-rapid, satt mej i soffan drack mitt kaffe å då.....då kom de!!!!

tårarna formligen sprutade rakt ut, ja tappa andan..............skiiit....ja va int där....ja fick int säja "hejdå" .....ja fick int den sista kramen............ja fick int.................säja "de är inge farligt".............ja fick int säja " vi ses sen"..........ja fick int säja......................ja fick int krama din hand en sista gång!!!!!!

ringde Hasse i fjällen å han skulle komma direkt, men de va ju ingen brådska nu är allt är över men visst ja behövde känna hans närhet, hans kramar , hans kärlek för de va svårt att va ensam.

sen ringde ja mina syskon å mamma förståss.

hämtade henne i skatträsk å resan till arvidsjaur har aldrig kännts så lång tidigare. tyst satt vi i bilen å ja höll hennes hand, hon visade ingenting inte ens en tår. förstod att hon liksom ja va helt tom!

När vi sedan stod vi pappas säng så kom all hennes kärlek ut till pappa, alla tårar, hon bad om ursäkt att hon inte va där när han somnade in, hon hade känt under natten att de var hans sista men de va snöstorm ute å kallt så hon skulle fara tidigt på morronen istället. hon hade ringt till sjukan å där sa dom att allt är väl å pappa visade inga som helst tecken på att de var dom sista timmarna här på jorden.

Så där låg pappa, helt kall men ändå helt lugn å fin, slät i hyn å verkade sova så gott å fridfullt.

Den där kallheten var en kyla som ja inte kännt förrut, de kändes inte som en vanlig kyla utan iskall nästan obehaglig...........

ja, mina syskon å mamma var där nästan en timme..............sen åkte vi iväg för att mamma skulle få i sej nån macka.för alldel vi åxå, men mamma ville tillbaka en stund till.

Hasse kom åxå så vi följdes dit en sista gång å sen sågs vi aldrig mer.

Pappa kommer alltid att finnas där i min närhet, i bakhuvudet, rösten, lukten å minnena !

Ja kan bara inte fatta att det gått ett år!!!!! kändes som igår.............

Men ja är glad att han fick somna lungt å stilla å inte kvävas till döds som prognosen var.

Han hade många sjukdomar.............. gjorde en bypas på hjärtat för några år sedan, prostatacancer som dom lyckades mota i hörnet med sprutor var tredje månad, lungsjudomen kol, förstorad kroppspulsåder som inte gick att operera, fick nån stroke åxå............... så visst han slipper plågas nu kan han göra va han vill däruppe bland molnen.

kom ihåg att han inte tyckte om att ta dessa sprutor för de gjorde så ont när dom stack in dom i magen eftersom han var så mager å inget underhudsfett på kroppen fanns kvar dom sista åren. Han tyckte åxå att det var onödigt att åka in på akuten när han fick lunginflammation å inte kunde andas, när det var stopp i katetern å när mamma inte orkade med att sköta honom dygnet om.

Sista gången besökte honom på sjukan så sa han " tills döden skiljer oss åt" dom orden ekar i mitt huvud än. Då fatta ja int va han mena, men nu vet ja! Han visste att han inte skulle komma hem mer till skatträsk, han visste att mamma skulle lämnas snart helt ensam, han visste men inte vi!

När vi sen var hem till Skatträsk å hämtade grejer till mamma för hon skulle nu sova dom första dygnen hos min bror i arvidsjaur, så satt de ett flertal orrar i björkarna runt huset. De va pappas hälsning.....för han sa att det var länge sedan han sett några orrar i björkarna därhemma och nu var dom där!!

Tack pappa för din tid här hos oss, vi saknar dej !!!!!

 

jodå visst ska man ge varandra kramar å pussar i massor men för dom som int finns i ens närhet då? hur gör man då?

ja var på pappas grav ida å tände några ljus å satt tre röda rosor i snön å tänkte att ida för ett år sedan åkte pappa in till akuten för sista gången.

han var sämre än vanligt å andningen var tyngre än vanligt, hans ork var helt slut. Javisst mammas också, ja min med för den delen.

men vem visste att de skulle bli den sista turen med ambulansen från skatträsk till arvidsjaur.

att se pappa plågas med andningen var de mest brutala ja vare med om och vill aldrig va med om de igen!

Den här gången var de int så farligt jämfört med tidigare då han verkligen höll på att kvävas, då han låg på britsen slogs med sina magra kraftlösa armar mot doktor å sjuksköterskan som höll fast andningsmasken över näsa och munnen med våld, så att han skulle få i sej syrgasen. Den hjälpte men han trodde att dom skulle kväva honom.

Han slogs förbrilt, sparka med sina magra ben, kämpade med att få luft tills han av utmattning sjönk ner i britsen å fick i sej luft.

det va då ja förstod hur hemsk sjukdommen var, hur kan man utsätta sej för en sådan plågsam död som rökning!!!!

ja fattar inte........................

trodde att han skulle dö där och då men doktorn å sjuksköterskerna var helt fantastiska, dom fick honom till att lugna ner sej å det bar iväg med ambulans till piteå för vidare behandling. Den gången fixade han det och var hemma efter 4-5 dagar.

som ja läste en artikel i pitetidningen häromdagen att när man kommer in till sjukvården om och om igen med en kol-patient så är de alltid samma sak, man ursäktar sej för att man ha fortsatt att röka, får sämre syresättning av blodet, lugninflammation och som pappa tappar lusten att äta mat och medicin. ligger bara å önskar att livet tog slut! så är de med en kol-patient bara ursäkter hela tiden.

Nåja pappa åkte som sagt in denna dag för ett år sedan å vad som hände sen vet ni men ni vet inte mina tankar kring allt detta å hur de påverkade mej å min familj.

 det ska ja berätta nästa gång för just nu går de inte hitta av alla bokstäver för alla tårar som väller fram.............

imorron skulle min pappa fylla 80 år men imorron får han fira den däruppe bland alla sina gamla vänner å vi får inte vara me!

Ingen fara, ja tror att han har det jättebra bland sina vänner å alla änglar och att det serveras all den mat å tårta som han tyckte så mycket om.

När pappa fanns här hos oss så firades nästan alltid pappas födelsedag tillsammans med min älskade make "Hanse"......trots att de skillde två dagar emellan dom, ja ja menar pappa fyllde den 14 jan å Hasse den 16:e. Dom firade sina jämna år samtidigt åxå, så nu när pappa fyller 80 så blir hasse 50!!!!

Imorron ska ja åka till pappas grav å göra den riktigt fin med blommor å ljus, prata lite! önskar att han kunde ge mej ett lite tecken på att han finns i min närhet så ja vet om han är nöjd eller?

 

Jag hoppas du nu har fått frid och nu slipper smärta,

jag saknar dig så i både tanke och hjärta.

Du är där och vi är här,

men en sak ska du veta att jag har min man vid min sida och han håller mig kär.

Alla ljusa stunder och fina minnen ifrån dig kan ingen ifrån mig ta,

Jag älskar dig lilla pappa!

 

kommer inte ihåg så mycket av  det     egentligen.

Annat än den firades i Skatträsk med pappas syskon Alvar, Liza och nångång tro  ja att Maj  vr med,

Det kom alltid en okänd tomte som man funderade efteråt vem de kunde vara, oftast en granne, för vi hade faktisk nägra grannar på den tiden!

Få se hur började en julaftonsmorron.....hm....... jo man vaknade med att de spraka å sprätte i spisen , kaffelukten å mamma var antigen i fuse å mjölkade eller var på väg ut.

Jodå å min storebror låg i varsin utdragbar soffa i köket när vi va små eftersom vi hade bara två rum, ena var kammarn där mor å far sov och köket där vi barn låg. På övervåningen bodde farmor, ett kök å ett sovrum å när ,man blev större fick man flytta upp till farmors lilla rum.

Vi hade en kite kall toa nere som man fick backa in i för att rymmas å där var de svinkallt på vintern eftersom vi hade ingen värme där, på senare tid kom de dit ett lite element som gjorde att de blev ännu trångare. Dusch å badkar fanns int hellre utan vi fick bada i en balja i köket tills en sommar så fick vi ett badkar i utekällaren, å de va kallt även på sommarn! Men de gick bra för man va ju inte van med nått annat!

Nä ja skulle skriva om julen.......hu var de nu........få se..........

Jo man vaknade å de va en massa julklappar under julgranen å mamma laga mat hela dagen å vi väntande nästan ihjäl oss efter tomten. Spanande ut över sjön för att se npn skymt av honom eller kanske nått spår i snön vid veahuse, men nä ingen där.....nåja så kom då gästerna, vi åt , såg kalle anka för de va de enda tecknade som fanns på tv den tiden en gång om år. Sen så kom han.....tomten.......jippi!!!!!

Man fick inte så många julklappar med typ kritor, målarböcker, sockar sånt som man behövde men man va gla för de man fcik.

Efteråt lekte man tills de va dags för kvällsfika å gästerna åkte, man va så trött å alla julklappar stoppa man ner i soffan å sov med dom tills nästa da. En jul fick ja ett par skidor så da efter åkte man flera varv runt huset å gården å hade knappt tid att äta. Å ett år minns ja speciellt för då fick ja ett par skridskor med taggar fram så då skotta man en fläsk nere på sjön å åkte varje vaken minut. De blev mitt riktigt stora intresse, kolla på tv om konståkning å försökte göra såna där piruetter å hopp som dom gjorde, tränade å tränade. Drömde om att ja fick gå en såndär konståkningsskola å fick fina dräkter å små kjolar att åka i.

 

En jul fick ja en liten klockad kjol i julklapp å va ja åkte bra i den!!!! den snurrade så snyggt i min piruetter........de va tider det!

De va mina barndoms jular som ja inte riktigt minns så mycket av..........tyvärr!

När ja å min älskade Hasse fick egna barn så börja vi med egna tradtioner som tex. gömma en julklapp till dom var som dom skullle få öppna på julaftonsmorron.

Så kvällen före så gömde vi en speciell julklapp som dom kunde leka med under dagen i väntan på tomten. Så på morron när dom vaknade hitta dom ett garnnystan i julstrumpan som hängde på deras sängar, sen fcik dom nysta upp snöret som var lindat å tråcklat från golv till tak tills dom kom till slutet där julklappen låg. Det va så kul att se deras tindrande ögon på julaftonsmorron när dom kröp mellan stolsben å runt soffan upp å ner i trappen........å när dom hittat varsin julklapp så drack vi varm shoklad å såg på julkalender. De va de mysigaste som fanns!!!!!!!!

Ida är de lite svårt att ge dom en julklapp i strumpan på julaftonsmorron eftersom dom bor lite långt bort, dom får nu skapa egna traditioner............ja å Hasse får mysa me hundarna på julaftonsmorron, dricka varm choklad ¨se på julkalendern kanske skapa lite nya traditioner för oss själva .......måste grunna lite på de!!!

Om vi inte hörs innan jul så önskar ja er alla en................. GOD JUL  med mycke goa mat å snälla barn!!!!

Puss å Kram  !!!!!!!!!!!!!!!

Kommer inte ihåg så mycket egentligen utom vissa fragment av mina barnaår.

Ett starkt minne var när mamma och pappa jobbade på bingon i Abborrträsk, så skulle man va me farmor å ibland va det lite trist å ibland var det riktigt spännande.

Farmor lärde mej att dricka kaffe med mjölk i förståss, göra kaffeost å sen dricka kaffe med ost i......å man tyckte att de va så himla gott!!!!

Nåja en fredagskväll så var de dags för en ko att kalva,det tog ganska länge men tillsist när vi kom till "fuse" så såg vi att kossa låg på golvet å klövarna av kalven stack fram.

då blev det bråttom, kon krystade å farmor tog tag i klövarna å drog allt va hon kunde............åh ja tyckte att det tog en evighet innan kalven äntligen slank ut.

Farmor skynda sej att stoppa in fingrarna i munnen på kalven för att ta bort all slem, sedan skulle kalven torkas torr med hö för att sedan ställa sej på bena.

vingligt va det eftersom bena på en kalv är så långa å kalven vet inte riktigt hur den ska göra för att stå.

Medans jag gnugga å torka kalven som halvstod upp så mjölkade farmor kossan för att få det där riktigt feta mjölken som vi sen skulle lära kalven att dricka.

Nu var det min tur att stoppa in fingrarna i munnen på kalven å doppa ner den i mjölkbaljan å se till att den kunde dricka. det blev en lite brottningsmatch men till slut så fatta kalven hur den skulle göra.

Ja det va en speciell känsla att va me under en ko-förlossning, man fick ett starkt band till kalven som man hjälpte till världen.

komihåg att vi satt ett par timmar i "fuse" å titta på hur den lilla kalven försökte stå, gå och undersöka båset där han skulle få stå. Många skratt blev det!

Va som hände me kalven sen vet ja int riktigt om vi sålde den, bytte ut nån gammal ko som gjort sist eller om de överhuvudtaget va en ko eller tjur minns ja int.

Nåja som mest hade vi 5 kossor som höll oss med mjölk å så att man fick sälja till mejeriet. Självklart så slaktade vi också för köttet på bordet, å det va ju också lite traumantisk kan man tycka, men det va liksom naturligt på den tiden.

Som barn fick man då hjälpa till så gott man kunde å i mitt fall så kom ja ihåg att jag fick röra om i hinken med blod som togs reda på. Man skulle röra så att det inte klumpa sej tills mamma fick tid att ta reda på det.

Jo å när pappa hängt upp djuret för mörning så sa farmor att "om man var mörkrädd skulle man bita över muskeln på det döda djuret som hade rykningar efter dödandet".

Jag tittade länge på den där nackmuskeln som ryckte länge efter pappa hade hängt upp den i nocken på fuset. Nåja vi gick i å åt midda å ja funderade på hur ja skulle göra, ja va ju ganska mörkrädd å skulle det här hjälpa så skulle man bli botad.

När ja ätit färdigt smög ja mej ut å sprang till djurkroppen å såg ......jodå det ryckte än.........jag klev upp på en klabb å blunda, höll andan å tvärbet till över nackmuskeln. Det gick på en sekund!!!! sen sprang ja så fort ja kunde därifrån å in i köket där alla satt å skratta åt mej vid köksbordet. Nog visste dom va ja gjort , å ja kände mej dum, men sen va ja tvungen att skratta åt eländet. Det måste sett kul ut!!

ska skriva om farmor mer nästa gång för hon har en speciell plats i mitt hjärta!!!! 

min barndoms-sommar innehöll mycket,,,,,,,,,,,som ja skrev tidigare hö, låtsaskompis, jordbrukardagis osv,

Tänkte på hö som inte bara skulle räfsas och göra hässjor utan när höet torkat så skulle de hämtas med traktor å in i "fuse" lagårn. Vi hade ingen egen traktor utan grannen Knut Westermark (pappas kusin)

hjälpte till att köra höet hem. Där var då en stor jätte höfläkt som blåse in höet i omgångar för att packas så att det rymdes så mycket som möjligt. Vi barn fick in i ladan å trampa ihop höet, vilket man tyckte va det roligste som fanns. När lagårn var fyllt upp till nocken så bruka vi knyta lianer i taket å hoppa ihöet så man nästan försvann å fick kravla sej upp igen. Minns att de va så himla roligt å lukta så gott med nyslaget hö, fast när man kom in för att äta midda eller för kvällen fick man snyta sej för näsan var alldeles full av hö.

Å när det regna gick man in i höladan å la sej ihöet, lyssna på regnet som droppade på spåntaket och titta ut genom dörrn ut över sjön, de var meditation!!!

Ida kan ja tänka på hur jobbigt å tungt de va för mamma att sköta jordbruket i stort sett själv medans pappa körde buss heldagar.

Mamma å min farmor medans hon var pigg, mjölkade kossorna morron å kväll, mocka å slängde ut mossa i båsen där kossorna stod för att inte ligga direkt på cementgolvet.

När dom mjölkat en 10 lit hink så skulle de silas ner i en 20-25 liters mjölkhämtare vilket vägde tom gode mycket. Jag älskade att dricka en där "ljumna" mjölken innan den silades.

När dessa mjölkhämtare var fyllda skulle dom ner i cementkällaren å sedan köras upp till mjölkbryggan som var uppe vid storvägen , där mejeribilen hämtade upp dom å körde till memejriet i luleå.

Undra hur mycke vi fick betalt för varje liter mjölk som skickades!

Mamma gjorde även fil, smör, å grädde av mjölken som vi behöll. Filet hade en speciell smak och jag har provat göra den av mjölk som kom direkt från kossorna idag men de är verkligen inte samma smak som då man var liten.

Nåja vi hade ju inte bara kossor, nä de var nån gris, lamm å faktiskt en egen get som hette Viktoria. Minns inte direkt nå mycket om geten annat än hon va snäll förståss, mamma njölka henne å gjorde getost som hon sålde. men var hon tog vägen sen kom ja inte ihåg.

jojust vi hade gäss också men de var så mycket jobb med dom så det blev bara ett tag, dom sket överallt så man fick mocka skit jämt eftersom dom var lösa på gården så blev de mest runt huset.

Det var på sommarn de fanns så mycket att göra hemma, ja även hösten för då skulle de plockad bär, skördas i trädgårn , gräva potatis.Vinter minns ja inte så mycket av annat än det skulle skottas så stort hemma så pappa kunde vända med bussen, ska fundera lite på vinter å skriva om de senare. Over and out för denna gång!

Ha en trevlig helg!

Ta hand om nära å kära därute för man vet inte vad som händer runt knuten!!

Kramiz

 

Tänk att livet kan ta olika vändingar hela tiden............man hinner just lägga ena på sidan så kommer nästa.....å nästa ........å nästa!!!!

När ska de ta slut?

när ska man bara få va?

när ska man få vila?

vila å må gott som man så väl behöver!!!!!

dystert..........mörkt............kolsvart................å vi som enligt almanackan går mot ljusare tider?????

va????

 

 

Har länge tänkt att blogga som sagt om mina minnen från de ja va lite till dagens datum.

Ja tappade tråden ett tag å skrev om andra saker men ida tänkte ja prova igen.

Jag växte upp i Skatträsk, en by i skogen mellan Abborrträsk och glommersträsk, med mina föräldrar Bror och Kerstin

mina syskon storebror Håkan och lillasyster Marie. jodå ja var mellanbarnet. Tilsammans med oss bodde också farmor Nancy.

Mamma å pappa drev ett mindre jordbruk som mamma skötte det mesta själv medans pappa körde buss på dagarna. ett tungt å slitit arbete men klagade aldrig. Har bara några glimtar av minnen från den tiden å önskade ida att man tagit mer foton som man kunnat visa sin egen familj idag.

Nåja ja vet att ja fick gå på jordbruksdagis på sommaren i abborrträsk tillsammans med andra byaungar som ens föräldrar arbetade med "slåttdanna" slog hö å hässjade. förmodligen va man för liten för att kunna hjälpa till å var säkert bara ivägen så då fick man gå på dagis. De var massor med ungar å tror att man hade jättekul eftersom man bara var hemma under andra tiden av året innan man började skolan.

Än idag kan jag känna doften från skolköket av spagetti å kättfärssås, varm scholad med ostmackor, pannakak med leverpastej å jordgubbssylt.

Sen när man blev gammal nog att hålla i räfsan fick man så vackert hjälpa till med räfsningen å sen när man blev riktigt duktig fick man hjälpa pappa att göra hässjan. Det var himla noga med jräntråden skulle ligga i rätt höjd, stoplarna skulle ha rätt avstånd mellan varann å man skull kunna göra en lagom "båla" = höhög, så man kunde bära den en bit utan att spilla ut hälften. Bålan skull man bära på axeln med hjälp av räfsan å upp på hässjan.

Det var ofta svettigt å när farmor el mamma kom med fikakorgen var det helt underbart. Då drack man svagdricka å mackor med smör, för inte så ofta hade man nått pålägg inte som ida skinka, korv el ost, nä det va hemmagjort smör å kanske en ljummen sokcerkaka. å man la sej ner i de nyslagna gräset å mådde så gott. Va ja minns var att det fanns inte så mycket mygg då eller andra småkryp utan man kunde ligga stilla i gräset å njuta av fikat tills rasten va över.

Under sommarn va det inte bara höbärjning utan allt annat skulle också göras men minns inte så mycket av det. Jo man cykla ju förståss, å vi bodde ju utmed sjön Skatträsk , så de gjorde man nästan varje da, antingen själv eller så me pappa. då var det inte frågan om flytväst å simma kunde man knappt men ut i båten skull man. Att ro lärde man sej fort, å mamma tvätta å sköljde ofta kläderna i sjön på sommaren så då fick man så vackert ro några varv  för nån tvättmaskin fanns inte förrän senare. Primitivt jodå!

utedass jajamen å där satt man på sommaren med öppen dörr å såg ut över gården å sjön. man kunde sitta länge ¨å fundera.............

Jo man hade ju inte så många kompisar hellre på den tiden å speciellt när man inte gick i skolan utan de va syskonen å ev kusinerna som kom å hälsa på. Min ena kusin Sören var han som oftast kom å vi var ofta nere vid sjön å fångade grodor, spindlar å andra sjökryp som fanns då. speciellt blodiglarna var spännande då man satt dom på benet å sögs fast å var svår att få lös.

Annars så hade ja en låtsaskompis som hette Karin, å nu när ja tänker efter så var hon nog ganska så verklig för mej. Farmor fick en dotter som fick barnförlamning å dog före 20 årsålder å ja tro det va hon som var min polare då. Kan se henne framför mej än ida å dom gamla korten som finns på henne är precis som ja minns min låtsaskompis. Lite lustigt! oj känner att ja skulle kunna skriva massor till men det gå ju inte just nu utan det får bli en del 2

Tack för ida!!

 

 

 

måste prova å se om det går att länka till facebook.....tycker att det tar för lång tid att länka!! nä de går inte ha väntat 5 min å de går int skit i de då!

 

man ett mammahjärta? är he nån som vet?

å hur tar man bort allt som orsakar smärta?

nån som vet ?

 

 

 

 

fredagsmyz....................nja int vet ja hur man gör! int är he som på tv!

för de förata har ja ingent jobb,,,,för de andra har ja inga småbarn längre,,,,,,,,,,,

men Hasse brukar komma hem med en "gul chipspåse" orginal alltså!!!

å den får han äta upp själv!

nått myz ,,,,,,,,,,  nä va e de? efter 30 år va gör man?

Hasse kommer hem efter jobbet, vi äter midda, städar av bordet, ger hundarna mat

kokar en kaffekopp, släpper ut hundarna, sjunker ner i soffan ser 18 nyheterna,

hasse går ut , grejar i garagen, kollar förhoppningsvis hundarna.......

ja fixar diskmaskinen, grejar lite ¨sen är man så trött att man intar sängläge där efter 22.

Ja kallar ni de fredagsmyz`nja int vet ja!

Lite pensionärsliv,,,,,,,,jodå visst!

Nä nu är ja lite less på livet eller rättare sagt besviken

F........b att de skull bli så här!!!

ja skull ju ha fler barn.................men visst ja är gla i mina älskade två barn som vi har va vore livet utan dom........inte värt att leva !!!!!!

jag älskar mina barn men det gör så ont när dom mår dåligt, man vill ju liksom skydda dom från allt ont till tidens ände!!!

men men men av svårigheterna och törnar som dom går på,  bygger dom en inre styrka, verkligheten är tuff eller rättare sagt livet är ingen dans på rosor !!! det vej ja!!!!

fattar ni va ja menar,,,,,,,,,,,,,,,,ja är rätt dålig på att förklara å klä allt i ord men försöker iallafall!!!

nu ska ja vila lite, de blev inte så många timmars sömn inatt heller

Ha en bra da!!!

 å ert fredagsmyz ;)

 

 

hm......alltså snart helg igen..........vart tar tiden vägen!!!!

iallafall nu har ja jul ordentligt, de är tomtar, änglar, glitter, girlanger, ljus, slingor både ute å inne. helt underbart mysigt!!!! ska försöka mej på en bild senare få se hur de går, tycker de är lite krångligt men de är väl ovana förståss!

mina tankar går ida som vanligt till min pappa, de är dags att byta ut några ljus för ja tycker de ser så mysigt ut åsså tycker att det blir lite mer ombonat me ljus å värme om man nu kan tycka så om en gravplats.

Sista tiden när han var vid li så tyckte han att julen va jobbi å besvärlig. Mamma fick inte ta fram nå julgrejs å inte baka fast sista året bar ja in en plastgran dock en lite gran som min farmor hade. Han blev lite purken men de gick!

I år får mamma pynta som hon vill men ja ser att det kommer att bli jobbigt för bara farsda blev lite besvärligt å det gör så ont att hon blir så lessen!

Jag vill göra allt för att mamma ska känna sig trygg att lämna Skatträsk å hjälpa till att skapa eget liv nu efter pappa men de är inte så lätt.När hon blir trygg kan jag slappna av lite mer å inte känna att ja måste fixa de ena å andra. Min bror kommer närmare å kan hjälpa till å lillsyrran kanske kan komma lite mer å hälsa på mamma för det blir ju även närmare för henne. Jodå de blir nog bra, hon får ta upp kontaken med sina vänner som hon hade länge tillbaks å som hon inte haft varken tid el ork att träffa när pappa var sjuk. dom bor ju runt omkring mamma vilket är helt perfekt, en promenad varje da om hon så vill å kanske dom kan äta tillsammans osv.

nä nog om detta!

min andra funderingar är att jag kanske försöker för mycke å ibland känns allt bara hopplöst, ja ger å ger å ger till alla men får åssit tillbaka och de gäller inte bara mamma. Nä visst den ständiga värken gör att man bli lite besviken på livet, människorna runt ikring mej å man känner sig som en loser, nolla, duger inte för någon eller något, måste ständigt va beroende av att nån ska hjälpa mej me nått å när man är van att klara sig själv är de som en dödstöt att be om hjälp!

som när ja skull sätta upp girlangerna i taket så har ja sämre balans än tidigare å ramlar tittsom tätt å ja blir så arg! att be nån annan nä då låter de måst du sätta upp dom nu, int behövs de!!!! å de gör mej vansinnig!!!!

Nåja dom sitter itaket å ja kan sitta å titta på dom å va helnöjd, men hur de känns i kroppen vill ni int veta!!

nä gu va långt de här inlägget vart bäs att sluta..............ha en bra da kram å hej!!!

 

oj va veckorna går fort, redan torsd!!!!

Ida skiner solen, det är -6 fåglarna är i full gång att tömma röret med solrosfröna, jordnötterna å en massa annat gott som vi hängt ut.

ser att det blåser åxå lite grann vilket gör att det känns betydligt kallare än va det egentligen är.

ida hade ja tänkt sätta upp lite julgrejs få se om orken håller i sej eller om den tar överhand ida åxå, suck!

Väntar fortfarande på den där dan där energi sprutar ut ur öronen å allt händer på en gång å man blir så nöjd efteråt.

Nåja, nu blir de en kaffetår den tredje den här förmiddan å lite gos å mys me hundarna på soffan!!

Ha en najs da!!!

å snön glittrar..........det är vackert!

ida så äre bara ta itu med disken som står kvar sen igår, tänk att den inte försvinner av sej själv!!!!

Har suttit me datorn ett tag å kollat på lite julklappar å lite mer förståss..........typ recept, jaktfilmer.

Men ja blev int nå klokare för de bara trött å kaffesugen.

ska se om ja kan slänga in nå bilder på bloggen, de blir ju alltid lite roligare då!

en av mormors sötnosar!

 

 

 

med REGN!!!!

varför?

Det SKA snöa, det är vinter, snart jul, de ska SNÖA!

Med snön blir allt mycke lättare, ljusare, kyla så alla slutar snora å va sjuka!!!!

å ja blir på bättre humör, mindre värk, mer energi...ja ni vet!

Igår var ja verkligen dålig igen.....men det va bara bita ihop, var på läkarbesök, till Pite å hämta mamma efter hennes sjukhusbesök å kontroll å efteråt for vi på rusta där hon fick köpa sej en julstjärna på fot som hon längtat efter. så när vi kom hem till Skatträsk så satt vi ihop den å hon blev så himla glad. förunderligt va en liten enkel stjärna kan göra en människa så glad!!!

ja de va ingen speciell utan en enkel vit stjärna på en träfot men det blev så mysigt!

Ida ska ja till voutner å laga lunch med Hasses syrra Mia, de ska bli kul å träffa henne igen, det händer ju rätt mkt i hennes liv åxå, å svärfar, den lilla filuren som trots värken ändå är på gott humör å har sina utlägg å kommentarer om allt möjligt!

Å svärmor....ja hon är rätt gulli hon med, ska lägga sig i allt å alla å ibland kan det bara bli för mkt med det gör inget man överlever.

just nu har hon lite bekymmer me den nya bänkddiskmaskinen, den är ju inte som den gamla!!! tallrikarna ska int ställas på samma sida, glasen ska stå på andra ledden å en massa knappar å rattar!!! åsså måst man kolla hur lång tid han diskar, hur bra he blev å hur mkt vatten han ta in!!!

- nja int va he ju som gameln" som hon sa!

nä nu ha ja skrive klart för denna stund, ska packa ihop maten, hundarna ska i bure å halka mej iväg till voutner!!!!

 

nu har ja äntligen kommit till skott att börja blogga. Dels för min egen del skriva av sej och dels för att använda bloggen som en dagbok för saker som ja vill minnas. ska  börja skriva på allvar senare ida för nu ska ja snaart iväg å prova kläder inför modevisningen som ja ska gå modell på månda!