Min Farmor...........
Kommer inte ihåg så mycket egentligen utom vissa fragment av mina barnaår.
Ett starkt minne var när mamma och pappa jobbade på bingon i Abborrträsk, så skulle man va me farmor å ibland va det lite trist å ibland var det riktigt spännande.
Farmor lärde mej att dricka kaffe med mjölk i förståss, göra kaffeost å sen dricka kaffe med ost i......å man tyckte att de va så himla gott!!!!
Nåja en fredagskväll så var de dags för en ko att kalva,det tog ganska länge men tillsist när vi kom till "fuse" så såg vi att kossa låg på golvet å klövarna av kalven stack fram.
då blev det bråttom, kon krystade å farmor tog tag i klövarna å drog allt va hon kunde............åh ja tyckte att det tog en evighet innan kalven äntligen slank ut.
Farmor skynda sej att stoppa in fingrarna i munnen på kalven för att ta bort all slem, sedan skulle kalven torkas torr med hö för att sedan ställa sej på bena.
vingligt va det eftersom bena på en kalv är så långa å kalven vet inte riktigt hur den ska göra för att stå.
Medans jag gnugga å torka kalven som halvstod upp så mjölkade farmor kossan för att få det där riktigt feta mjölken som vi sen skulle lära kalven att dricka.
Nu var det min tur att stoppa in fingrarna i munnen på kalven å doppa ner den i mjölkbaljan å se till att den kunde dricka. det blev en lite brottningsmatch men till slut så fatta kalven hur den skulle göra.
Ja det va en speciell känsla att va me under en ko-förlossning, man fick ett starkt band till kalven som man hjälpte till världen.
komihåg att vi satt ett par timmar i "fuse" å titta på hur den lilla kalven försökte stå, gå och undersöka båset där han skulle få stå. Många skratt blev det!
Va som hände me kalven sen vet ja int riktigt om vi sålde den, bytte ut nån gammal ko som gjort sist eller om de överhuvudtaget va en ko eller tjur minns ja int.
Nåja som mest hade vi 5 kossor som höll oss med mjölk å så att man fick sälja till mejeriet. Självklart så slaktade vi också för köttet på bordet, å det va ju också lite traumantisk kan man tycka, men det va liksom naturligt på den tiden.
Som barn fick man då hjälpa till så gott man kunde å i mitt fall så kom ja ihåg att jag fick röra om i hinken med blod som togs reda på. Man skulle röra så att det inte klumpa sej tills mamma fick tid att ta reda på det.
Jo å när pappa hängt upp djuret för mörning så sa farmor att "om man var mörkrädd skulle man bita över muskeln på det döda djuret som hade rykningar efter dödandet".
Jag tittade länge på den där nackmuskeln som ryckte länge efter pappa hade hängt upp den i nocken på fuset. Nåja vi gick i å åt midda å ja funderade på hur ja skulle göra, ja va ju ganska mörkrädd å skulle det här hjälpa så skulle man bli botad.
När ja ätit färdigt smög ja mej ut å sprang till djurkroppen å såg ......jodå det ryckte än.........jag klev upp på en klabb å blunda, höll andan å tvärbet till över nackmuskeln. Det gick på en sekund!!!! sen sprang ja så fort ja kunde därifrån å in i köket där alla satt å skratta åt mej vid köksbordet. Nog visste dom va ja gjort , å ja kände mej dum, men sen va ja tvungen att skratta åt eländet. Det måste sett kul ut!!
ska skriva om farmor mer nästa gång för hon har en speciell plats i mitt hjärta!!!!
