birgittar.blogg.se

Idag för ett år sedan fick ja det samtalet man väntat på länge, trodde att man var förberedd...........men nädå inte alls.

sönda morron den 19 feb 2012 ringde telefon kl 06.18.................ja sov för ovanlighetens skull lite halvdåligt men ändå.

Hasse var i fjällen å ja var ensam hemma, vilket inte va de ultimata utgångsläget för ett sånt samtal men ........ det gick!

Lungt å sansat tog ja emot beskedet, klev upp, släppte ut hundarna, gjorde upp eld i pannan, koka kaffe, gick på toa, tog i hundarna å kaffe kokade.............allt gick i ultra-rapid, satt mej i soffan drack mitt kaffe å då.....då kom de!!!!

tårarna formligen sprutade rakt ut, ja tappa andan..............skiiit....ja va int där....ja fick int säja "hejdå" .....ja fick int den sista kramen............ja fick int.................säja "de är inge farligt".............ja fick int säja " vi ses sen"..........ja fick int säja......................ja fick int krama din hand en sista gång!!!!!!

ringde Hasse i fjällen å han skulle komma direkt, men de va ju ingen brådska nu är allt är över men visst ja behövde känna hans närhet, hans kramar , hans kärlek för de va svårt att va ensam.

sen ringde ja mina syskon å mamma förståss.

hämtade henne i skatträsk å resan till arvidsjaur har aldrig kännts så lång tidigare. tyst satt vi i bilen å ja höll hennes hand, hon visade ingenting inte ens en tår. förstod att hon liksom ja va helt tom!

När vi sedan stod vi pappas säng så kom all hennes kärlek ut till pappa, alla tårar, hon bad om ursäkt att hon inte va där när han somnade in, hon hade känt under natten att de var hans sista men de va snöstorm ute å kallt så hon skulle fara tidigt på morronen istället. hon hade ringt till sjukan å där sa dom att allt är väl å pappa visade inga som helst tecken på att de var dom sista timmarna här på jorden.

Så där låg pappa, helt kall men ändå helt lugn å fin, slät i hyn å verkade sova så gott å fridfullt.

Den där kallheten var en kyla som ja inte kännt förrut, de kändes inte som en vanlig kyla utan iskall nästan obehaglig...........

ja, mina syskon å mamma var där nästan en timme..............sen åkte vi iväg för att mamma skulle få i sej nån macka.för alldel vi åxå, men mamma ville tillbaka en stund till.

Hasse kom åxå så vi följdes dit en sista gång å sen sågs vi aldrig mer.

Pappa kommer alltid att finnas där i min närhet, i bakhuvudet, rösten, lukten å minnena !

Ja kan bara inte fatta att det gått ett år!!!!! kändes som igår.............

Men ja är glad att han fick somna lungt å stilla å inte kvävas till döds som prognosen var.

Han hade många sjukdomar.............. gjorde en bypas på hjärtat för några år sedan, prostatacancer som dom lyckades mota i hörnet med sprutor var tredje månad, lungsjudomen kol, förstorad kroppspulsåder som inte gick att operera, fick nån stroke åxå............... så visst han slipper plågas nu kan han göra va han vill däruppe bland molnen.

kom ihåg att han inte tyckte om att ta dessa sprutor för de gjorde så ont när dom stack in dom i magen eftersom han var så mager å inget underhudsfett på kroppen fanns kvar dom sista åren. Han tyckte åxå att det var onödigt att åka in på akuten när han fick lunginflammation å inte kunde andas, när det var stopp i katetern å när mamma inte orkade med att sköta honom dygnet om.

Sista gången besökte honom på sjukan så sa han " tills döden skiljer oss åt" dom orden ekar i mitt huvud än. Då fatta ja int va han mena, men nu vet ja! Han visste att han inte skulle komma hem mer till skatträsk, han visste att mamma skulle lämnas snart helt ensam, han visste men inte vi!

När vi sen var hem till Skatträsk å hämtade grejer till mamma för hon skulle nu sova dom första dygnen hos min bror i arvidsjaur, så satt de ett flertal orrar i björkarna runt huset. De va pappas hälsning.....för han sa att det var länge sedan han sett några orrar i björkarna därhemma och nu var dom där!!

Tack pappa för din tid här hos oss, vi saknar dej !!!!!

 

jodå visst ska man ge varandra kramar å pussar i massor men för dom som int finns i ens närhet då? hur gör man då?

ja var på pappas grav ida å tände några ljus å satt tre röda rosor i snön å tänkte att ida för ett år sedan åkte pappa in till akuten för sista gången.

han var sämre än vanligt å andningen var tyngre än vanligt, hans ork var helt slut. Javisst mammas också, ja min med för den delen.

men vem visste att de skulle bli den sista turen med ambulansen från skatträsk till arvidsjaur.

att se pappa plågas med andningen var de mest brutala ja vare med om och vill aldrig va med om de igen!

Den här gången var de int så farligt jämfört med tidigare då han verkligen höll på att kvävas, då han låg på britsen slogs med sina magra kraftlösa armar mot doktor å sjuksköterskan som höll fast andningsmasken över näsa och munnen med våld, så att han skulle få i sej syrgasen. Den hjälpte men han trodde att dom skulle kväva honom.

Han slogs förbrilt, sparka med sina magra ben, kämpade med att få luft tills han av utmattning sjönk ner i britsen å fick i sej luft.

det va då ja förstod hur hemsk sjukdommen var, hur kan man utsätta sej för en sådan plågsam död som rökning!!!!

ja fattar inte........................

trodde att han skulle dö där och då men doktorn å sjuksköterskerna var helt fantastiska, dom fick honom till att lugna ner sej å det bar iväg med ambulans till piteå för vidare behandling. Den gången fixade han det och var hemma efter 4-5 dagar.

som ja läste en artikel i pitetidningen häromdagen att när man kommer in till sjukvården om och om igen med en kol-patient så är de alltid samma sak, man ursäktar sej för att man ha fortsatt att röka, får sämre syresättning av blodet, lugninflammation och som pappa tappar lusten att äta mat och medicin. ligger bara å önskar att livet tog slut! så är de med en kol-patient bara ursäkter hela tiden.

Nåja pappa åkte som sagt in denna dag för ett år sedan å vad som hände sen vet ni men ni vet inte mina tankar kring allt detta å hur de påverkade mej å min familj.

 det ska ja berätta nästa gång för just nu går de inte hitta av alla bokstäver för alla tårar som väller fram.............